när allt är under kaos efter ett högt tempo

Intressant dag, kom hem i morse efter nattens jobb som var trevligt och fyllt av en hel det skratt...

Ja, vaknade vid 12.30 ringde min dotter som hade ringt, ringde till en kompis som hade ringt, ringde till mamma för att bekräfta att vi kommer på middagen som är på söndag eftersom de åker bort nästa helg och drar utomlanda. Klädde mig raskt och hade en önskan till sonen om att vi måste städa. Men han har INTE tid, och jagh blev direkt jävligt grinig.

Skit iallafall, jag selade på Penny och klädde mig, öppnade dörren samtidigt som grannen mittemot även öppnade sin dörr. Förr gången nån öppnade den dörren blev mannen i fråga livrädd och helt paralyserad! Penny var ju snabb som fan fram till karln och jag häpnade och frågade om han var rädd, men neeeejdååå. Han har en egen hund som han öppnade dörren för och som fick hälsa på Penny. Vi sa att vi skulle låta hundarna leka nån dag. Ja, ja, nog om grannar nu.

Jag tog mig en cykeltur genom Boulongerna och ut mot Hagabajen, där hade vi det angenämt, busigt och trevligt. Jag klippte klorna och borstade ur henne. Påvägen hem långt därborta efter skogsvägen såg jag ett helt gäng med poliser och polisbilar, med andan i halsen nästan på gränsen till skitnödig närmade jag mig försiktigt, min första tanke var att de hittat nån som hängt sig. Men ju närmare jag kom ju trevligare ansåg jag mig de ha. En av polismännen vinkade fram Penny och mig så vi kunde ta oss emellan bilar och poliser. Jag såg inget, inte heller hörde jag nåt konstigt.

Med ont i rumpan efter cykelturen och en ruskigt skitig hund så vara jag åter hemma i skiten. Ingen förbättrad förändring här inte. Jag käkade lite rester från gårdagen som en frukost, lunch och mellanmål. Bestämde mig för att fortsätta vara irriterad på att Anton inte hjälper mig att städa eller röja för att få ork att ta itu med skiten. Jag varnar för bilderna på mitt hem som just nu är i kaos!!