Nu dags att sova lite innan nattens jobb. I morse vaknade jag tidigt och rastade en inte så andningsbar hund, ringde veterinären och fick tid kl.11.00. Det var en resa i sig, jag visste att hon borde ha haft vaccin och som vanligt så tyckte jag att hon haltade, hade hjärtproblem, flåsade och hon kämpade tappert med sin svansviftning, ett försök till att visa livsglädje trots att hon troligen visste att hon var döende, hon kände ju det jag såg.
Lilla Gumman, med andan i halsen och lust att sopa till alla som tittade på henne och log samtidigt som de sa "vilken fin schäfer, det är sällan man ser en så här lugn och fin schäfer". Med tårar i ögonen helt säker på att hon vara döende tackade jag som vanligt artigt.
"Penny" kom nån och ropade "Ja" svarade jag "Lindberg" frågade hon som åxå presenterade sig som veterinär. "Ja" svarade jag. "Välkommen in i detta rum, jag kommer snart". Väl där inne började jag inse att jag skulle gå ut därifrån utan hund. Penny nosade runt som vanligt på allt som fanns att nosa på. Det knackade på dörren och veterinären kom in igen och frågade om det var noskvalster jag sökte för.
Det svarade jag ja på och att hon även har haft det vid ett tidigare tillfälle men då har det inte varit lika illa. "En väldigt, väldigt fin schäfer det här. Det är inte ofta men ser dom." Jag log och höll med, hon for runt med stetoskopet, frågade om löp, flytningar, vattendrickande óch depression, jag svarade att hon är mitt i höglöpet, hon dricker mer vatten än vanligt, hon har varit deprimerad i slutet på maj och början på juni då jag var borta på plugg.
Veterinären lyssnade på hjärtat eftersom jag påtalade att jag trodde hon hade fel på hjärtat, men det slog och tickade så fint så något sådant fel var det inte. Hon lade ifrån sig stetoskopet och började känna på hennes mage, hon kändes svälld. Vi återkom till törst och ev. flytningar och slick i underlivet (heter det så på hundar?) Det svällda kunde vara livmoderinflammation så hon bestämde att vi skulle ta en temp. Sagt och gjort, ingen temp men hon rådde mig även att göra en röntgen på livmodern för att kolla så den inte var varfylld och inflamerad. En av mina jävla mardrömmar, allas förbaskade tjat om att ta en kull valpar för att de ska få slippa just livmoderinflammation och ego jag har velat hit och dit, fan valparna ska födas upp och jag ska även kunna sälja iväg dom. Det vet jag inte om jag klarar helt enkelt...Men jag borde nog ha tänkt om och till innan dagen idag...
Sagt och gjort, jag och Penny tillsammans med röntgentjejen plågade upp min döende Penny på bordet och höll fast henne, först på sidan sen på ryggen. Jag kände mig som en jävla bov och just under vår sista stund tillsammans tvingande henne till något dylikt, så förnedrande.
När allt var klart med röntgen var det en liten väntestund innan veterinären kom och visade på plåten. Hela magen och hela tarmarna var tvärfulla, det var riktigt tvärfulla med bajs...Så hon log och konstaterade att Penny nog var bajsnödig och att det var därför hon var svälld i buken. Livmodern var så liten och fin!!
Såja, med att vara nyvaccinerad, nymedicinerad och påkostad 1800:- så ser min älskade hund så jävla pigg och glad ut. Hon snarkar lite när hon andas pga. noskvalster som helt klart är övergående snart, alldeles snart.
Ja, vilken pers!! Fan va det är möjligt att se spöken och skit av bara små skitsaker...
Jag har även haft ett glädjande telefonsamtal idag. Puss på Dig du min bästa, snart är skiten klar även för dig!!
Nu ska jag kasta mig ner i bingen och sova inför nattens jobb. Jag ska drömma snälla drömmar och vakna pigg och utvilad.
Nattinatt!
onsdag 19 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar